GOMORRON GOMORRA

Det främsta skälet till att man gör ritualer när man får ångest till följd av tvångstankar är att man vill undvika katastrofala konsekvenser.

Man tänker en förbjuden tanke, och för att den tanken inte ska leda till något negativt, gör man en ritual som ska neutralisera hotet. Då lägger sig ångesten och det känns som att faran (tillfälligt) är undanröjd.

Ibland händer dock något konstigt.

När man emellanåt lyckas undvika att göra en ritual så visar det sig ju allt som oftast att det inte ledde till någon katastrof, åtminstone inte omedelbart.
Men då och då kan man faktiskt också skönja positiva samband.

Som OCD:are är man ju expert på att finna och tolka samband. Man överanalyserar varje vardaglig detalj i sin tillvaro för att se om man kan upptäcka orsaker till ditt och till datt.
Kan ”det” bero på att jag tänkte ”si”?
Kan ”det där” bero på att jag inte undvek att tänka ”så”?

Om man då till exempel undviker att tvätta händerna efter att ha hälsat på ”fel” personer, och kvällen ändå blir lyckad, kanske mer lyckad än vad man hade tänkt sig – då infinner sig en märklig känsla.

Inte bara har man fått bevisat för sig att det inte behöver leda till katastrof om man står emot tvånget, utan man kan även få för sig att det faktiskt påverkade det hela positivt.
Kanske är det så att om jag inte gör ritualerna, så kanske det får bättre konsekvenser än om jag faktiskt gör dom.

Ett sorts omvänt magitänkande.
Kanske inte helt optimalt, men i mitt tycke så ofantligt mycket bättre än det vid det här laget väl beprövade.

Jag har till exempel inte tvättat händerna innan jag skrev detta, så man får väl hoppas att ni förstår något av det.

Läs mer om magi, ocd, tvångstankar, ritualer