GOMORRON GOMORRA

Efter att ha spenderat x antal timmar på okända människors bloggar (lika farligt tidskrävande som youtube) så var det nu dags för mig att ta itu med mathandlingen som jag skrev om för ett par timmar sedan.

När jag går ut ur min lägenhet märker jag försent att min granne står och väntar på hissen. Jag ser framför mig den långa och obekväma stunds umgänge vi har framför oss på en och en halv kvadratmeter och jag får panik.

Efter att ha fipplat med nycklarna för att vinna tid i hopp om att hitta en utväg, öppnar jag i min desperation dörren till trapphuset. Who am I kidding?

Jag bor på tionde jävla våningen. Inte fan går man frivilligt trapporna ner istället för att ta hissen.

Nu tror ju min granne att jag försökte undvika henne (vilket jag iförsig gjorde) och att jag är ett socialt freak (vilket iförsig kan diskuteras).

Jag hatar att åka hiss med folk. Jag hatar smalltalk, och är värdelös på det. Men den obekväma tystnad som bara kan uppstå på ett så begränsat utrymme är så förlamande att man tyvärr alltför ofta viker hän och utbrister kommentarer som får en att skämmas blodig.

Det finns inget socialt protokoll för hur man ska bete sig heller. Två personer som stirrar in i varsin vägg och känner dig exakt lika fåniga borde väl rimligtvis kunna få hjälp av någon sorts manual.

Jag har ett par frågor till manualförfattaren:

• Är det ok att vara tyst?

• Kan man stå blickstilla eller måste man (som jag) låtsas vara för upptagen med sitt blixtlås eller sina nycklar för att man ska behöva känna sig oartig?
• Är detta ett typiskt svenskt problem?Är folk mer avslappnade i.. säg.. afrikanska hissar?

Läs mer om: hiss, tystnad, granne, svenskt