GOMORRON GOMORRA

När jag ändå är i stöten…

Jag har mest tvångstankar. Inte så mkt tvångshandlingar.
Framförallt kretsar det kring framgång och utseende, sjukdom och smuts.

Skräcken består i att smittas av något som påverkar någon av dessa faktorer.

Exempelscenario:

Jag sitter på bussen. En person stiger på. Han/hon ser ut att vara smutsig, eller sjuk, eller är oattraktiv, eller ser ut att vara en riktig loser.  
Sätet bredvid mig är ledigt.
Boomshakalak – ångesten kommer som brevet.

Sätter han/hon sig bredvid mig gäller det att undvika all form av beröring, eftersom allt det dåliga den personen kan tänkas bära på kan smitta. Och det räcker med att våra kläder snuddar vid varandra.
Smittan är inte knusslig på det sättet, det krävs inte någon avancerad form av kroppsberöring för att den ska få fäste.

Smittan har många olika sätt att nå sitt offer:

• Det räcker med att se på en riktigt vederstygglig människa - oattraktivitet kan smitta.
• Eller att nämna en förlorares namn – misslyckanden kan smitta.
• Eller att röra vid en sjuk person – goes without saying…

Det är som de flesta kanske förstår, i stort sett omöjligt att helt och hållet undvika att utsätta sig för faran att smittas, om man inte vill isolera sig totalt från samhället.
Därför har vi OCD:are uppfunnit ritualerna.
En fantastisk uppfinning indeed, som gör att vi slipper ta itu med våra issues och istället kan klara oss undan med att springa ständiga omvägar som allt djupare cementerar våra grundproblem.

Hur som helst. Jag har till exempel till min hjälp ett helt persongalleri jag kan ta till min hjälp när ångesten kommer krypande.

Om jag till exempel ser en ful person på stan så ser jag till att fort plocka fram en vacker person ur arkivet som jag kan tänka på istället.

Galleriet består följaktligen av särskilt utvalda personer med en eller flera av följande för mig högt värderade egenskaper: ett vackert utseende, framgång i livet, god hälsa, renlighet.

Denna högst ofrivilliga form av rasbiologi jag har skapat under åren skrämmer mig.
Jag vill se mig själv som en öppensinnad och fördomsfri människa, ändå spenderar jag enorma mängder tid på att undvika att tänka på samhällets ”svaga”, och istället fokusera på de vackra och framgångsrika.

Det är helt vridet.  

ocd, tvångstankar, ritualer, rasbiologi